För min del väcker det många känslor att titta på en skolgård. Alla de glada, lekande barnen får mig alltid att bli så förundrad. Jag tittar på dom och ler. Jag undrar om mina barn kommer leka lika bekymmersfritt och glatt om några år. Barnen utstrålar så mycket positiv energi och jag samlar ny energi och kraft genom att bara titta på dem. Att se på tillfällen där det sker nått lärande får mig också att fundera. Vad lär barnen sig på en skolgård ? Vad lär man sig i skolan under låg och mellanstadiet som man sedan minns resten av livet. Och vad lärde jag mig under låg och mellanstadiet som jag minns idag?
Jag minns min lärare i lågstadiet, hon hänger liksom med i bakhuvudet år efter år. Hennes glädje och värme smittade av sig. Hon blev nog redan då en förebild av vem jag ville bli när jag blev stor och vilket yrke jag ville ha. Efter ha gått igenom mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet så hade denna tanke bleknat bort. Nu när jag är 30 år och precis börjat lärarutbildningen kommer jag på att jag en gång i tiden ville bli lärare.
Vidare minns jag känslan av skolan och av de andra lärarna. Känslan av den trista skolgården och den äckliga skolmaten. Men jag kan inte säga att jag faktiskt minns så mycket av lärandet i ämnena. De som föll sig naturligt att förstå och tycka om fanns redan där. Matematik till exempel. Medans resten av ämnena var ganska tråkiga. Och minns jag något särskilt från dom? Nej!
Tankar på varför jag läser till lärare kommer ofta. Det är inte för att jag är bra på att lära ut. Utan för att jag alltid älskat barn. Det faktum ställer till det för min egen del då jag ofta funderar på hur jag ska bli bra på att lära ut. Men med facit i hand från mina egna upplevelser så måste det vara mycket omkring lärandet som är viktigt också. Att se varje barn och få dem att känna sig sedda och omtyckta. Även att försöka skapa en trevlig atmosfär.
Vidare vill jag bara i all hast nämna några tankar om behaviorismen och om negativ och positiv förstärkning. Det har varit många blogginlägg om detta. Om man använder det rätt tycker jag att man kan ha nytta av detta i skolan till exempel. Men det är ju så lätt att använda det fel. Min dotter sprang före mig på trottoaren och det var mörkt och en bil kom körandes emot oss. Då jag skrek att hon skulle stanna gjorde hon inte detta. Såklart blir jag frustrerad och säger till henne när jag kommit ikapp henne att lyssnar du inte på mig åker jag inte hit igen. (Vi var på besök hon några som hon lekte med). Och detta är ett tydligt exempel på hur fel man kan använda sig av denna metod. Uppenbarligen lärde sig min dotter inte alls något av värde. Enbart att om jag springer ifrån mamma åker vi inte hit igen. Men hon kommer inte förstå varför det är farligt, eller ha förmåga att sätta in lärdomen i någon annan situation. Så om man använder det på rätt sätt kan det ju vara pedagogiskt, annars faller det rätt så platt.
Jag har säkert bloggat helt fel, men detta är iallafall skrivet ur hjärtat. Jag undrar vad har ni för tankar om lärandet i skolan. Vad minns ni från skolan från låg och mellanstadiet? Jag tycker det är viktigt att fundera lite på vad eleverna tar med sig och minns. Ursäkta för ett alldeles för långt inlägg!
Madelene Kron
Jag har också funderat en del på vad man minns från låg och mellanstadiet. Det jag minns mest är min fröken som jag hade i årskurs 2 och 3. Hon var så bra! Hon var så påhittig och engagerad. Jag kommer inte ihåg exakt vad vi gjorde kopplat till ämnen men det känns som att vi alltid hade teman eller liknande som gjorde att ämnena blev mer intressanta. Jag hoppas verkligen jag kan bli en sån inspirerande lärare!
SvaraRaderaJag minns inte ett enda tema som vi hade. Men det låter väldigt spännande:) Jag minns däremot att min lärare spelade gitarr och sjöng under samlingarna. Det kommer jag dock aldrig kunna leva upp till.
RaderaJag har också kommit på mig själv med att jag under mellanstadietiden ville bli lärare. Nu, många år senare sitter jag här mitt i studierna för att bli just det. Intressant!
SvaraRaderaJag minns väldigt lite av mina tidiga skolår men precis som Ni minns jag min underbara lärare i lågstadiet. Hon var SÅ pedagogisk, hård och rättvis vilket jag uppenbarligen uppskattade. Under min mellanstadietid bytte vi lärare flera gånger men jag minns en av dessa som jag älskade. Hon var en väldigt hård lärare som bröt denna "hårdhet" men att skoja med oss samt att ibland ge oss lite längre raster etc.
Nog är det olika vad man gillar för ledarskap, men det finns något bra och något dåligt med alla sätt att lära ut. Man lär sig sitt egna sätt efter en tid som lärare.
Bra inlägg tycker jag!
/Madde
Jag minns flera olika lärare. Den vi hade på mellanstadiet (landsortsskola vid mitten av 1980-talet) var utbildad arkeolog och uttalad kommunist. Vi gjorde modeller av stenåldersbyar i frigolit och vi gjorde sociala experiment där en elev i taget fick känna på hur det var att vara utstött ur gruppen, en dag i taget... Folk grät. Hon var kanske inte någon bra förebild såhär med facit i hand... :-)
SvaraRaderaBara att sitta i "skolbänken"igen ger ju en massa minnen . Jag minns min första lärare som tyckte om när man gjorde som hon ville men några egna tankar var inte välkomna . Sedan fick jag Maria som fröken som följde oss genom resten av lågstadiet. Hon var fantastisk! lagom sträng och snäll. Jag minns hur vi fick gå ner i läskiga källaren och hämta en gammal skolplanch som vi sedan fick skriva ett arbete om . Jag valde vargen . Det är nog mitt första starkaste minne av lärandet från skolan.
SvaraRaderaJag har haft många bar lärare under tiderna men också många extremt dåliga och oprofessionella. Några som jag verkligen hoppas inte skulle få arbeta som lärare om det hade varit idag. Det här är min främsta dröm om att bli lärare. att få vara med i starten och att få ge några elever en riktigt bra start i sin skoltid med nyfikenhet och glädje!
Bara att sitta i "skolbänken"igen ger ju en massa minnen . Jag minns min första lärare som tyckte om när man gjorde som hon ville men några egna tankar var inte välkomna . Sedan fick jag Maria som fröken som följde oss genom resten av lågstadiet. Hon var fantastisk! lagom sträng och snäll. Jag minns hur vi fick gå ner i läskiga källaren och hämta en gammal skolplanch som vi sedan fick skriva ett arbete om . Jag valde vargen . Det är nog mitt första starkaste minne av lärandet från skolan.
SvaraRaderaJag har haft många bar lärare under tiderna men också många extremt dåliga och oprofessionella. Några som jag verkligen hoppas inte skulle få arbeta som lärare om det hade varit idag. Det här är min främsta dröm om att bli lärare. att få vara med i starten och att få ge några elever en riktigt bra start i sin skoltid med nyfikenhet och glädje!
Tack för en bra text. Just därför sitter jag på denna utbildning. Många händelser bra och dåliga gör att man vill förändras. Framförallt är det den där karismatiska läraren som man gillade så mycket, den man vill likna. Det är superbra förebilder, man kan bara hoppas att vi kan hålla fokus och ha denna tanke och driv i kämpiga stunder. Att vara lyhörd för sig själv och kunna erkänna sina fel och brister är en bra egenskap, fortsätt med det. Någon gång måste man göra fel för att kunna bli bättre och utvecklas.
SvaraRaderaJag blev så glad när jag upplevde att barnen verkligen lekte. Med all utveckling hade jag inbillat mig att barns lek blivit påverkad. Men det såg jag inga tecken av, kände igen skolgården sen jag själv lekte för 20år sedan.
Först vill jag säga att jag tycker inte att du ska känna att "du har bloggat fel", utan det finns inget rätt eller fel. Vi studenter måste få skriva om det vi vill, och att skriva bara för att det blir ett måste eller skriva om en bok som vi måste ha läst finner jag ganska så ointressant! Det finns inget "rättare" än att skriva direkt ifrån hjärtat!
SvaraRaderaJag tycker att det är bra att du reflekterar över varför du vill bli lärare, och jag tror att många hoppar på utbildningar både till höger och vänster samtidigt som de inte är säkra på om de verkligen vill arbeta med yrket i framtiden. Det om något är slöseri med både pengar och tid.
Om jag ska vara ärlig så kommer jag inte ihåg så mycket utav lärandet under låg- och mellanstadiet. Däremot hade jag världens snällaste lärare i åk 1-3. När jag var 9 år fick jag en lillasyster. En lillasyster jag absolut inte ville ha. Jag blev helt förstörd, och blev jätteledsen för att jag skulle få ett syskon. Då sa min lärare till mig att jag kunde få bo hos henne ett tag eftersom jag tyckte det var jobbigt. Nu "flyttade" jag aldrig hem till henne men att ens säga så tycker jag är underbart. Detta är något som jag har tagit med mig ifrån skolan; hon var en lärare som hade ett hjärta av guld och såg ALLA elever. Även om jag inte kommer att erbjuda mina framtida elever att bo hos mig, har jag tagit med mig hennes empati för människor som har präglat mig under hela mitt liv.
Vilken underbar kommentar från din lärare. Jag rös när jag läste detta. Tack för att du delar med dig:) Det många verkar ha gemensamt är att lågstadieläraren eller mellanstadieläraren har gett ett starkt positivt intryck. Tänk om vi en dag lyckas åstadkomma detsamma! Att vi får ge det vi en gång fick:)
RaderaDet intressanta med att läsa till lärare är att man har så många egna bilder från sin barndom på vad en bra lärare är! Men Catarina som jag tyckte var bäst i världen när jag gick i 3:an, skulle hon ses som en bra lärare idag? Att själv få reflektera över vad för lärare man vill bli och hur man vill framstå, det är väldigt spännande!
SvaraRaderaDet intressanta med att läsa till lärare är att man har så många egna bilder från sin barndom på vad en bra lärare är! Men Catarina som jag tyckte var bäst i världen när jag gick i 3:an, skulle hon ses som en bra lärare idag? Att själv få reflektera över vad för lärare man vill bli och hur man vill framstå, det är väldigt spännande!
SvaraRadera