Den decimerade grupp 15 hade förra veckan en gruppträff över Skype kring ämnet genus i skolan. Det blev ett väldigt öppet och personligt samtal där egna erfarenheter, tillkortakommanden och även farhågor lyftes. Även om tycktes ha väldigt lika syn på det mesta uppstod en mycket intressant diskussion kring lite olika aspekter där vi använde oss av statistik (pojkar har sämre resultat i skolan, generellt sett) och där vi utgick från denna film som vi inledde med att se:
Skolverkets film: För en jämställd skola
Det vi var överens om när mötet avslutades var att man inte kan påverka så himla mycket i det stora, det man kan göra är att påverka hur man själv är, vilka värderingar man signalerar samt hur man behandlar människor omkring sig. Man får börja att städa på sin egen bakgård, helt enkelt, som en mötesdeltagare uttryckte det. Sin egen familj och de man har omkring sig, de människor man möter och de elever man möter/kommer att möta. Försöka bli en god förebild, helt enkelt.
/Viktoria, Madelene & Johan
torsdag 31 december 2015
måndag 21 december 2015
Ibland är det inte så komplicerat! En seriestripp om lärande
Parallellt med att jag under kursen reflekterar över hur elever lär sig och hur detta kan kopplas till teorier så reflekterar jag över mitt eget lärande, och mig som student.
Jag har använt behaviorismens motivation med stimulus och respons som grundtanke. Jag tycks dessvärre ibland inte vara mer komplicerad än så här, nämligen:
Jag har nämligen en tanke om behaviorismen i teorin, att den är för ofullständig och primitiv. Men en annan erfarenhet av den i praktiken, inte bara vad gäller mig. Jag har arbetat under flera år med elever som har haft det ganska svårt för sig och min erfarenhet är att de enklaste teorierna ibland kan vara de som funkar bäst, även om det inte är bara dem man använder. Nedanstående replikskifte är ett exempel hämtat från verkligheten:
Jag: Läs detta kapitel i denna bok, så kommer jag att ställa frågor om detta om en stund.
Elev: Det är tråkigt... Jag orkar inte...
Jag: Nåt som är tråkigt, det är att få tre sådana kapitel i läxa, över helgen... (*host host*, *vänskaplig knuff på axeln...*)
Elev: Ok... (*börjar läsa*)
Eleven var en kille i 15-årsåldern som hade diagnos inom autismspektrumet och som jag hade en väldigt god och förtroendefull relation med, ska tilläggas. Vi hade i allmänhet väldigt skoj ihop! Han hade naturligtvis tidigare testat att låta bli. Jag hade naturligtvis tidigare (med en klump i magen) lastat på honom lite läxor över en helg. Han gick f.ö. ut 9:an med minst E i alla ämnen, ganska rak i ryggen, det var det inte många som trodde i början av 8:an...
(Tilläggas bör att vi naturligtvis arbetade med en massa andra metoder också.)
Jag har använt behaviorismens motivation med stimulus och respons som grundtanke. Jag tycks dessvärre ibland inte vara mer komplicerad än så här, nämligen:
Jag har nämligen en tanke om behaviorismen i teorin, att den är för ofullständig och primitiv. Men en annan erfarenhet av den i praktiken, inte bara vad gäller mig. Jag har arbetat under flera år med elever som har haft det ganska svårt för sig och min erfarenhet är att de enklaste teorierna ibland kan vara de som funkar bäst, även om det inte är bara dem man använder. Nedanstående replikskifte är ett exempel hämtat från verkligheten:
Jag: Läs detta kapitel i denna bok, så kommer jag att ställa frågor om detta om en stund.
Elev: Det är tråkigt... Jag orkar inte...
Jag: Nåt som är tråkigt, det är att få tre sådana kapitel i läxa, över helgen... (*host host*, *vänskaplig knuff på axeln...*)
Elev: Ok... (*börjar läsa*)
Eleven var en kille i 15-årsåldern som hade diagnos inom autismspektrumet och som jag hade en väldigt god och förtroendefull relation med, ska tilläggas. Vi hade i allmänhet väldigt skoj ihop! Han hade naturligtvis tidigare testat att låta bli. Jag hade naturligtvis tidigare (med en klump i magen) lastat på honom lite läxor över en helg. Han gick f.ö. ut 9:an med minst E i alla ämnen, ganska rak i ryggen, det var det inte många som trodde i början av 8:an...
(Tilläggas bör att vi naturligtvis arbetade med en massa andra metoder också.)
onsdag 16 december 2015
Lärande med hjälp av digitalt verktyg
Då är vi äntligen färdiga med vår film. Eftersom ingen av oss är så jättehaj på tekniken så lyckades vi inte ha presentationen uppe medan någon pratade, så jag länkar även till presentationen om ni är intresserade.
Filmen: Lärande med hjälp av digitalt verktyg
Presentationen: Lärande med hjälp av digitalt verktyg
Filmen: Lärande med hjälp av digitalt verktyg
Presentationen: Lärande med hjälp av digitalt verktyg
Vi har valt att göra ett filmprojekt med en klass som går i årskurs fem. För att kunna utföra uppgiften ska vi använda oss av iPads, så eleverna kan filma. Vi har valt mediet film för att kunna få verktyget involverat. Vi har i detta arbete utgått från att alla elever i åk 4-6 har tillgång till en iPad i sitt skolarbete, så som vissa kommuner har. Vi kommer utföra detta under 2-3 tillfällen under en vecka som ett ämnesövergripande temaarbete, filmen visas sedan för hela klassen.
Vi har valt årskurs 5, dels för att eleverna kan förväntas vara relativt självgående sett till deras ålder och mognad, dels att de inte samtidigt har nationella prov under tema-perioden (vilket åk 6 har). Projektet genomförs på våren.
Vi vill jobba utifrån John Deweys teori “learning by doing”. Dewey menar att en människa inte lär sig enbart genom bland annat läsning. Att lära sig något utifrån handling och verklig insikt är effektivare (Säljö, 2014, s. 239).
Målet med projektet är att de ska lära sig om hur olika delar av naturen fungerar (centralt innehåll i ämnena Kemi och Biologi) med hjälp av ett digitalt verktyg.
tisdag 15 december 2015
Marshmallowtestet
Allt läsande om lärandeteorier påminner mig om när jag gick en psykologikurs på Komvux. Där stötte vi på ett klipp med en lärare som gör ett test på sina elever. Det här är ett klassiskt test i psykologihistorien, som pågår under flera år. Tanken är att se om självbehärskning kan kopplas till högre resultat i skolan. Testet går ut på att barnen får en marshmallow, och om de väntar i 15 minuter kommer läraren tillbaka och då får dem en till. Resultaten har visat att de som hade självbehärskning och väntade har fått bättre resultat i skolan och missbrukade mindre droger när de blev äldre.
Sen hittade jag en artikel på Forskning och framsteg hemsida, som handlar om marshmallowtestet. Där skriver de om en doktorand på ett universitet i USA, Celeste Kidd. Hon är tveksam på marshmallowtestet, så hon gjorde en egen variant på testet med kritor istället. Här kommer en länk till artikeln: Barns självbehärskning handlar om tillit - inte medfödd förmåga
Min fråga till er nu, är: Vad är era tankar om marshmallowtestet och artikeln?
måndag 14 december 2015
Lektionen är helig!
Några reflektioner från dagens föreläsning av Inger Olsson, och några av de forskare som nämndes där. Ett par av dem har jag stött på tidigare i mitt arbete i skolan. I synnerhet nya zeeländaren (det är väl liten bokstav på detta på svenska?) John Hattie och hans meta-analys av tidigare forskning fascinerade mig. Han ställer saker på ända, och några av dem utmanar möjligen lite av det vi tidigare har läst här på programmet, men i denna blogg fokuserar jag på det som är av störst betydelse för elevers lärande.
Här finns två videoinspelningar med karln:
Mindre betydelsefulla faktorer för elevers utveckling är bl.a. goda ämneskunskaper hos lärare och lärarutbildning..., och de mest betydelsefulla faktorerna är exempelvis. studiero i klassrummet, varierande undervisningsstrategier, lärares tydlighet i undervisningen, höga förväntningar och gott samspel mellan lärare och elever. Det vill säga, sådant som sker inne i klassrummet!
Vilket för in mig på nästa person vars budskap har fastnat i mitt minne. John Steinberg som är bosatt i Sverige och som bl.a. skrivit boken Lektionen är helig (2011, utgiven av Lärarförbundets förlag) vars budskap väl i korthet kan sammanfattas med att fokus bör ligga på att ha bra lektioner, att inte låta andra i sammanhanget mindre betydelsefulla aktiviteter komma i vägen för välplanerade, strukturerade lektioner med ett tydligt ledarskap.
Han har också sagt följande, vilket jag citerade i ett annat blogginlägg som svar på val av metod: Val av metod spelar mindre roll än hur man utför metoden. Det vill säga, om jag får tolka det, det finns ingen teoretisk vetenskaplig metod som kommer att betyda mer än den enskilde lärarens skicklighet och engagemang på den enskilda lektionen! Vilket för oss till det Inger sa idag om att man inte kan sikta på målet, ex. prestationen vid ett nationellt prov genom att öva på att prestera på ett nationellt prov. Det får inte eleven att lyckas bättre, enligt hennes erfarenhet, snarare tvärtom.
Hm, var känner jag igen detta ifrån? Jag är ett stort fan av den allsvenska fotbollsklubben IFK Norrköping, en klubb som på många sätt har gjort alla misstag man som klubb kan tänkas göra under många år. Allt från att dra på sig stora skulder genom att låta bygga en svindyr (ännu icke färdigbyggd...) arena utan att ha publikunderlag, att värva och sedan sparka men fortsätta att avlöna tränare till synes utan långsiktig plan och inte minst att chansvärva dyra spelare från exotiska länder som visar sig mer intresserade av att hänga på den lokala pizzerian än att sköta träningen. Framgången skulle ske snabbt, man fokuserade på målet, att vinna allsvenskan. Det gick inte så bra. Det gick inte alls, faktiskt! För några år sedan stod man precis på ruinens brant ekonomiskt, man höll på att åka ur elitfotbollen med någon poängs marginal och både klubben och vi "Snoka-fans" (klubben kallas Snoka lokalt) var hånade och utskrattade.
Där och då bestämde man sig för att byta strategi helt, att i huvudsak fokusera på att genomföra bra träningar och att utveckla de egna unga spelarna från staden, att gräva där man står. Träningen är helig, om ni så vill. Man satte ett mål på hur man ville spela och man byggde en fokuserad och positiv kultur för utveckling av spelare. Sommaren 2015 spelade laget Sveriges bästa fotboll (se länk nedan), man spelade bl.a. fullständigt ut Djurgården i första halvlek hemma och man stod senare som slutsegrare för första gången på 26 år. Det var knappt att spelare, ledare eller fans riktigt visste hur det gick till, men så blev det. Varför? Kanske för att man fokuserade på att utvecklas, man fokuserade på den enskilda träningen, man fokuserade på utvecklingen varje dag!
Någon som ser kopplingen jag försöker göra mellan svensk skola och Peking och att fokusera på rätt saker?
Källor:
https://www.youtube.com/watch?v=sng4p3Vsu7Y
https://www.youtube.com/watch?v=3pD1DFTNQf4
http://www.math.chalmers.se/Math/Grundutb/CTH/mve375/1314/docs/HattieSkolverket.pdf
http://steinberg.se/wp-content/uploads/2014/04/lektionen-aer-helig-ny.pdf
http://www.fotbollskanalen.se/allsvenskan/goitom-lagg-ner-att-norrkoping-ar-underdogs---de-ar-favoriter/
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/aik/article21524094.ab
Här finns två videoinspelningar med karln:
Mindre betydelsefulla faktorer för elevers utveckling är bl.a. goda ämneskunskaper hos lärare och lärarutbildning..., och de mest betydelsefulla faktorerna är exempelvis. studiero i klassrummet, varierande undervisningsstrategier, lärares tydlighet i undervisningen, höga förväntningar och gott samspel mellan lärare och elever. Det vill säga, sådant som sker inne i klassrummet!
Vilket för in mig på nästa person vars budskap har fastnat i mitt minne. John Steinberg som är bosatt i Sverige och som bl.a. skrivit boken Lektionen är helig (2011, utgiven av Lärarförbundets förlag) vars budskap väl i korthet kan sammanfattas med att fokus bör ligga på att ha bra lektioner, att inte låta andra i sammanhanget mindre betydelsefulla aktiviteter komma i vägen för välplanerade, strukturerade lektioner med ett tydligt ledarskap.
Han har också sagt följande, vilket jag citerade i ett annat blogginlägg som svar på val av metod: Val av metod spelar mindre roll än hur man utför metoden. Det vill säga, om jag får tolka det, det finns ingen teoretisk vetenskaplig metod som kommer att betyda mer än den enskilde lärarens skicklighet och engagemang på den enskilda lektionen! Vilket för oss till det Inger sa idag om att man inte kan sikta på målet, ex. prestationen vid ett nationellt prov genom att öva på att prestera på ett nationellt prov. Det får inte eleven att lyckas bättre, enligt hennes erfarenhet, snarare tvärtom.
Hm, var känner jag igen detta ifrån? Jag är ett stort fan av den allsvenska fotbollsklubben IFK Norrköping, en klubb som på många sätt har gjort alla misstag man som klubb kan tänkas göra under många år. Allt från att dra på sig stora skulder genom att låta bygga en svindyr (ännu icke färdigbyggd...) arena utan att ha publikunderlag, att värva och sedan sparka men fortsätta att avlöna tränare till synes utan långsiktig plan och inte minst att chansvärva dyra spelare från exotiska länder som visar sig mer intresserade av att hänga på den lokala pizzerian än att sköta träningen. Framgången skulle ske snabbt, man fokuserade på målet, att vinna allsvenskan. Det gick inte så bra. Det gick inte alls, faktiskt! För några år sedan stod man precis på ruinens brant ekonomiskt, man höll på att åka ur elitfotbollen med någon poängs marginal och både klubben och vi "Snoka-fans" (klubben kallas Snoka lokalt) var hånade och utskrattade.
Där och då bestämde man sig för att byta strategi helt, att i huvudsak fokusera på att genomföra bra träningar och att utveckla de egna unga spelarna från staden, att gräva där man står. Träningen är helig, om ni så vill. Man satte ett mål på hur man ville spela och man byggde en fokuserad och positiv kultur för utveckling av spelare. Sommaren 2015 spelade laget Sveriges bästa fotboll (se länk nedan), man spelade bl.a. fullständigt ut Djurgården i första halvlek hemma och man stod senare som slutsegrare för första gången på 26 år. Det var knappt att spelare, ledare eller fans riktigt visste hur det gick till, men så blev det. Varför? Kanske för att man fokuserade på att utvecklas, man fokuserade på den enskilda träningen, man fokuserade på utvecklingen varje dag!
Någon som ser kopplingen jag försöker göra mellan svensk skola och Peking och att fokusera på rätt saker?
Källor:
https://www.youtube.com/watch?v=sng4p3Vsu7Y
https://www.youtube.com/watch?v=3pD1DFTNQf4
http://www.math.chalmers.se/Math/Grundutb/CTH/mve375/1314/docs/HattieSkolverket.pdf
http://steinberg.se/wp-content/uploads/2014/04/lektionen-aer-helig-ny.pdf
http://www.fotbollskanalen.se/allsvenskan/goitom-lagg-ner-att-norrkoping-ar-underdogs---de-ar-favoriter/
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/aik/article21524094.ab
söndag 13 december 2015
Mobilförbud i skolan? Digitalisering i skolan?
Jag ser ingen anledning alls till att elever ska ha mobiler med sig till skolan. Möjligtvis att mobilen kan ha ett syfte då barnet har slutat skolan. Men inte ens då ser jag det verkliga behovet. Dagen efter skolan borde väl vara så planerad att mobilen inte behövs för eleverna.
Se bara på familjerna i dagens läge. Barn sitter med läsplattor till höger och vänster eller använder mobilen konstant. Vid matbordet kan man knappt äta i lugn och ro innan det är dags för att kolla något i mobilen. Jag önskar så att jag kunde slänga min mobil i väggen (först skulle jag givetvis spara alla bilder). Men mobilen behövs. Speciellt eftersom denna utbildning krävs att man ständigt kan vara uppkopplad, iallafall känns det så.
Jag är inte alls bekväm med teknologins framfart. Jag önskar verkligen att den inte utvecklades mer. Helt plötsligt ska den få tränga sig in i klassens värld numera. Världen är på väg att bli ännu mindre social. För hur socialt kan egentligen användandes av Ipad i klassrummet bli? En viss datorkunskap är givetvis nödvändig men måste det utvecklas mer? Undra om det kommer en dag då det börjar bli populärt att gå ifrån teknologin.
Att leva ett normalt liv med böcker i skolan och lek på rasterna. Och ett hem med kärlek och aktiviteter. Istället för att "lära" barnen att detta behöver du! Allt som man egentligen inte behöver, kommer inte göra någon lyckligare. Varför ska jag börja dricka kaffe om jag inte har något behov av det? Ska jag lära mig bli beroende av något? I min värld är det helt galet. Lika galet som att vi nu ska lära barnet att detta behöver du. Dra mig baklänges säger jag bara!
Skulle mer än gärna höra era åsikter om detta. Inte minst från de som inte delar min åsikt. Visst att denna erfarenhet från denna kurs varit givande. Hangouts, skype, google dokument etc är självklart en bra lärdom för oss/mig. Men jag önskar att den varit en del för sig. Under 2 veckor kunde vi lärt oss allt om det programmen. Så kunde vi fått fokusera på det teoretiska. På samma vis skulle teknologin få ta plats i skolan. Inte att digitaliseringen skulle få ta mer plats än så i skolan.
Inge illa menat till lärarna vill jag bara poängtera.
Mvh Madelene kron
söndag 6 december 2015
Vad minns man från låg och mellanstadiet?
För min del väcker det många känslor att titta på en skolgård. Alla de glada, lekande barnen får mig alltid att bli så förundrad. Jag tittar på dom och ler. Jag undrar om mina barn kommer leka lika bekymmersfritt och glatt om några år. Barnen utstrålar så mycket positiv energi och jag samlar ny energi och kraft genom att bara titta på dem. Att se på tillfällen där det sker nått lärande får mig också att fundera. Vad lär barnen sig på en skolgård ? Vad lär man sig i skolan under låg och mellanstadiet som man sedan minns resten av livet. Och vad lärde jag mig under låg och mellanstadiet som jag minns idag?
Jag minns min lärare i lågstadiet, hon hänger liksom med i bakhuvudet år efter år. Hennes glädje och värme smittade av sig. Hon blev nog redan då en förebild av vem jag ville bli när jag blev stor och vilket yrke jag ville ha. Efter ha gått igenom mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet så hade denna tanke bleknat bort. Nu när jag är 30 år och precis börjat lärarutbildningen kommer jag på att jag en gång i tiden ville bli lärare.
Vidare minns jag känslan av skolan och av de andra lärarna. Känslan av den trista skolgården och den äckliga skolmaten. Men jag kan inte säga att jag faktiskt minns så mycket av lärandet i ämnena. De som föll sig naturligt att förstå och tycka om fanns redan där. Matematik till exempel. Medans resten av ämnena var ganska tråkiga. Och minns jag något särskilt från dom? Nej!
Tankar på varför jag läser till lärare kommer ofta. Det är inte för att jag är bra på att lära ut. Utan för att jag alltid älskat barn. Det faktum ställer till det för min egen del då jag ofta funderar på hur jag ska bli bra på att lära ut. Men med facit i hand från mina egna upplevelser så måste det vara mycket omkring lärandet som är viktigt också. Att se varje barn och få dem att känna sig sedda och omtyckta. Även att försöka skapa en trevlig atmosfär.
Vidare vill jag bara i all hast nämna några tankar om behaviorismen och om negativ och positiv förstärkning. Det har varit många blogginlägg om detta. Om man använder det rätt tycker jag att man kan ha nytta av detta i skolan till exempel. Men det är ju så lätt att använda det fel. Min dotter sprang före mig på trottoaren och det var mörkt och en bil kom körandes emot oss. Då jag skrek att hon skulle stanna gjorde hon inte detta. Såklart blir jag frustrerad och säger till henne när jag kommit ikapp henne att lyssnar du inte på mig åker jag inte hit igen. (Vi var på besök hon några som hon lekte med). Och detta är ett tydligt exempel på hur fel man kan använda sig av denna metod. Uppenbarligen lärde sig min dotter inte alls något av värde. Enbart att om jag springer ifrån mamma åker vi inte hit igen. Men hon kommer inte förstå varför det är farligt, eller ha förmåga att sätta in lärdomen i någon annan situation. Så om man använder det på rätt sätt kan det ju vara pedagogiskt, annars faller det rätt så platt.
Jag har säkert bloggat helt fel, men detta är iallafall skrivet ur hjärtat. Jag undrar vad har ni för tankar om lärandet i skolan. Vad minns ni från skolan från låg och mellanstadiet? Jag tycker det är viktigt att fundera lite på vad eleverna tar med sig och minns. Ursäkta för ett alldeles för långt inlägg!
Madelene Kron
Jag minns min lärare i lågstadiet, hon hänger liksom med i bakhuvudet år efter år. Hennes glädje och värme smittade av sig. Hon blev nog redan då en förebild av vem jag ville bli när jag blev stor och vilket yrke jag ville ha. Efter ha gått igenom mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet så hade denna tanke bleknat bort. Nu när jag är 30 år och precis börjat lärarutbildningen kommer jag på att jag en gång i tiden ville bli lärare.
Vidare minns jag känslan av skolan och av de andra lärarna. Känslan av den trista skolgården och den äckliga skolmaten. Men jag kan inte säga att jag faktiskt minns så mycket av lärandet i ämnena. De som föll sig naturligt att förstå och tycka om fanns redan där. Matematik till exempel. Medans resten av ämnena var ganska tråkiga. Och minns jag något särskilt från dom? Nej!
Tankar på varför jag läser till lärare kommer ofta. Det är inte för att jag är bra på att lära ut. Utan för att jag alltid älskat barn. Det faktum ställer till det för min egen del då jag ofta funderar på hur jag ska bli bra på att lära ut. Men med facit i hand från mina egna upplevelser så måste det vara mycket omkring lärandet som är viktigt också. Att se varje barn och få dem att känna sig sedda och omtyckta. Även att försöka skapa en trevlig atmosfär.
Vidare vill jag bara i all hast nämna några tankar om behaviorismen och om negativ och positiv förstärkning. Det har varit många blogginlägg om detta. Om man använder det rätt tycker jag att man kan ha nytta av detta i skolan till exempel. Men det är ju så lätt att använda det fel. Min dotter sprang före mig på trottoaren och det var mörkt och en bil kom körandes emot oss. Då jag skrek att hon skulle stanna gjorde hon inte detta. Såklart blir jag frustrerad och säger till henne när jag kommit ikapp henne att lyssnar du inte på mig åker jag inte hit igen. (Vi var på besök hon några som hon lekte med). Och detta är ett tydligt exempel på hur fel man kan använda sig av denna metod. Uppenbarligen lärde sig min dotter inte alls något av värde. Enbart att om jag springer ifrån mamma åker vi inte hit igen. Men hon kommer inte förstå varför det är farligt, eller ha förmåga att sätta in lärdomen i någon annan situation. Så om man använder det på rätt sätt kan det ju vara pedagogiskt, annars faller det rätt så platt.
Jag har säkert bloggat helt fel, men detta är iallafall skrivet ur hjärtat. Jag undrar vad har ni för tankar om lärandet i skolan. Vad minns ni från skolan från låg och mellanstadiet? Jag tycker det är viktigt att fundera lite på vad eleverna tar med sig och minns. Ursäkta för ett alldeles för långt inlägg!
Madelene Kron
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)