Nu när man har läst igenom de olika teorierna om lärande och hur man lär sig så kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på min tid i grundskolan och fråga och reflektera lite, det var visserligen inte så länge sedan men det är snart 18 år sedan jag började min färd genom årskurserna, Hur lärde jag mig i skolan? och hur lärde de "bra" respektive "sämre" lärarna ut? Varför tyckte jag så?
Jag fann att de lärare som visade och jag som elev sedan fick göra samma sak själv var bra lärare då den kunskap de ville förmedla var lättare att ta till sig. Exempel på ämnen som lärarna oftare använde sig av den metoden var matematik, kemi och språk. Repetition och Learning by doing var min zon för att ta till mig kunskap.
De "dåliga" lärarna var de som gick igenom informationen för att sedan låta oss elever själva finna oss till svaren genom läsning, diskussion och sökning i olika övriga medier utöver läroboken. Ett sätt som idag anses vara en av de mest effektiva och används allt mer i skolan, ett sätt som inte fungerade för mig då jag inte längre visste vad jag skulle vända mig för att få rätt information, så historieläraren var inte riktigt min favorit av lärarkåren.
Om jag skulle leka lärare för en dag och bortse från utbildningen jag fått nu så skulle jag ha tillämpat de metoder som de lärare jag minns som bra, duktiga lärare och undvika de sätt som jag själv inte förstod då. Något som jag nu vet inte skulle fungera praktiskt då alla elever är olika, men genom kunskap om de olika teorierna om lärande så kommer vi som framtida lärare lättare kunna anpassa lektionerna och vårt material för att hitta de olika elevernas olika utvecklingszoner.
Att några få veckors studerande kunde öppna så många olika dörrar till mer förståelse hade jag aldrig riktigt räknat med så jag hoppas att denna insikt ska finnas med mig inte bara under utbildningen men även resten av min tid som människa i detta liv.
Mycket intressant inlägg!
SvaraRaderaJag håller med om att man har mycket åsikter från när man själv gick i skolan. Tror vi alla haft "bra" lärare och "dåliga" lärare. Själv bestämde jag mig när jag gick i mellanstadiet att jag skulle bli en bra lärare, jag skulle göra som mina favoritlärare och få alla elever att tycka det är roligt och därmed lära sig mer!
Jag tycker också att efter snart bara en termin har jag lärt mig så mycket om läraryrket och känner mej nästan överväldigad! Det finns så mycket att lära och det ska bli spännande att lära tillsammans med eleverna i framtiden!
Hej! Den senaste veckan har jag själv tänkt allt mer på det faktum att vi får många verktyg presenterade framför oss när vi går i skolan. Det har fått mig att tänka på om verkligen alla dessa verktyg är ett måste, och om de leder en dit man ska. Som du säger, så kan det vara svårt att hitta vad läraren egentligen vill att man ska lära sig, om man inte då och då blir vägledd och de ser varthän man är påväg. Då känns det väldigt bra att ha en lärare som kan förklara, låta mig pröva, och även ge mig extra tid för att förstå, så att jag kan få förklaringen igen och pröva på nytt. Vägledning från där i tanken och lärandet där jag står just nu. För inget annat fungerar än att låta min hjärna ha sin gång.
SvaraRaderaDe lärare som jag ansåg vara av de bättre var, precis som du också uttrycker dig, dem som först gör själv och sedan låter eleven göra efter. Ex skriver bokstaven G på tavlan och sedan låter eleverna skriva efter, samt exempelvis diskutera i mindre grupper ord som börjar på den valda bokstaven.
SvaraRaderaJohn Dewey talade som handens pedagogik och learning by doing som jagf tyckte var en mycket vettig teori! Eleverna kommer inte lära sig skriva "G" utan att ha sett bokstaven och fått öva på att skriva den, samt diskuterat med varandra och utbytt kunskap och tankar.
Jag tror att det är ett väldigt bra sätt att utvecklas och lära sig på.
Jag började också tänka tillbaka på min egen skolgång, även om den är lite längre tillbaka än din. Jag minns bl.a. att jag hade svårt för matematik upp till 3-4 klass, var frustrerad och arg (hemma, i skolan vågade jag inte). Något som sedan vände plötsligt (insert valfri teori om "plötslig insikt"), och jag blev mer eller mindre högpresterande i matematik. Hade jag inte haft en lärare som väglett mig och tvingat mig att lära mig grunderna praktiskt, ex. multiplikationstabellerna, utan att egentligen riktigt begripa något utan istället fokuserat på min förståelse hade jag förmodligen blivit väldigt mycket efter i ämnet. Alternativt så hade jag förstått tidigare och inte fått uppleva aha-upplevelsen, som det talas om. Kan det vara så att utöver att eleverna är olika så kan en skicklig pedagog använda lite olika metoder och ändå nå fram? Att det inte hänger på själva teorin för lärande utan på hur skicklig man är på just den metoden?
SvaraRadera